b. 1497, Augsburg, d. 1543, London was a German artist and printmaker who worked in a Northern Renaissance style. He is best known as one of the greatest portraitists of the 16th century.[2] He also produced religious art, satire and Reformation propaganda, and made a significant contribution to the history of book design. He is called "the Younger" to distinguish him from his father, Hans Holbein the Elder, an accomplished painter of the Late Gothic school. Born in Augsburg, Holbein worked mainly in Basel as a young artist. At first he painted murals and religious works and designed for stained glass windows and printed books. He also painted the occasional portrait, making his international mark with portraits of the humanist Desiderius Erasmus of Rotterdam. When the Reformation reached Basel, Holbein worked for reformist clients while continuing to serve traditional religious patrons. His Late Gothic style was enriched by artistic trends in Italy, France, and the Netherlands, as well as by Renaissance Humanism. The result was a combined aesthetic uniquely his own. Holbein travelled to England in 1526 in search of work, with a recommendation from Erasmus. He was welcomed into the humanist circle of Thomas More, where he quickly built a high reputation. After returning to Basel for four years, he resumed his career in England in 1532. This time he worked for the twin founts of patronage, Anne Boleyn and Thomas Cromwell. By 1535, he was King's Painter to King Henry VIII. In this role, he produced not only portraits and festive decorations but designs for jewellery, plate, and other precious objects. His portraits of the royal family and nobles are a vivid record of a brilliant court in the momentous years when Henry was asserting his supremacy over the English church. Holbein's art was prized from early in his career. The French poet and reformer Nicholas Bourbon dubbed him "the Apelles of our time".[3] Holbein has also been described as a great "one-off" of art history, since he founded no school.[4] After his death, some of his work was lost, but much was collected, and by the 19th century, Holbein was recognised among the great portrait masters. Recent exhibitions have also highlighted his versatility.   Related Paintings of Hans holbein the younger :. | Jane Seymour, Queen of England | Portrait of Thomas More | Portrait of Edward VI as a Child | Portrait of Sir Richard Southwell | Darmstadt Madonna, |
Related Artists:
George Shalders
1826-1873
georg engelhardt schroder
Georg Engelhard Schröder, född den 31 maj 1684 i Stockholm, gift 1727 med Anna Brigitta Spöring, död den 17 maj 1750; konstnär, porträtt- och historiemålare. Georg Engelhard Schröders far, Veit Engelhard, hade omkring år 1670 kommit från N??rnberg och bosatt sig i Stockholm där Georg Engelhard föddes 1684. Han blev tidigt elev hos konstnären och målaren David von Krafft (1655-1724) men lämnade honom 1703 för utlandsstudier. Under 21 år for Georg Engelhard runt i Europa. Han vistades först en tid i Nordtyskland, innan färden gick vidare till Italien. I Venezia förblev han under fem år och kopierade gamla mästare, sysslade med vedutamåleri och hade kontakt med pastellmålarinnan Rosalba Carriera (1675-1757). I Roma tog han intryck av barockmålarna Carlo Dolci (1616-1686), Carlo Maratta (1625-1713), Francesko Trevisani (1656-1746) m.fl. och tillägnade sig det raska men ytliga framställningssätt, som tillhörde den tidens italienska konst. I Paris samlade han impulser hos den franske målaren Noel Nicolas Coypel (1690-1734). Reminiscenser av den italienska och franska konsten kan man påträffa flerstädes i hans kompositioner. I London stannade han i sju år och tog starka intryck av Godfrey Knellers (1646-1723) och Dahls porträttkonst. När Daniel von Krafft avled 1724 kallades Georg Engelhard Schröder hem till Sverige och efterträdde i december sin gamle läromästare som kunglig hovkonterfejare. Som sådan uppbar han lön. Konung Fredrik I satte stort värde på sin konterfejare, och lät honom måla otaliga porträtt av sig och sin drottning Ulrika Eleonora. År 1745 utnämndes han till hovintendent. Georg Engelhard anlitades mycket och samlade ihop en betydande förmögenhet. På 1740-talet nåddes Sverige av den nya franska smaken, i främsta rummet via konstnären Gustaf Lundberg (1695-1786), varvid Georg Engelhard kom att skjutas åt sidan. Han representerade i Sveriges 1700-talsmåleri sista skedet i det italienska inflytandet. Långt ifrån den förnämste, var dock Georg Engelhard en av sin tids mest uppburne målare. Han arbetade inom ett vitt fält: utförde kyrktavlor, allegorier, historiska motiv och porträtt. Hans arbeten har ej sällan någonting vacklande och obestämt, vilket i förening med mycken ojämnhet i utförandet gör många av dem mindre tilltalande för konstkännaren. Han har dock efterlämnat verk, som vittnar om, att han, när han allvarligt uppbjöd sin förmåga, var mäktig till både varm och djup uppfattning samt hade stor skicklighet i färgbehandling och i framställningens enskildheter.
Emile Vernon
British 1890-1920